Ah nu ropar min mamma uppifrån att jag måste gå och lägga mig. Och det är just vad jag ska göra alldeles strax men vill you inte svika mina fans så det får bli en liten snabb uppdatering dåra ;)

Dagen har rullat på i sann luffaranda and it feeeeels good. Det är gött att riktigt kunna släppa ut hobon inom sig och gå en hel vecka utan smink och i fläckiga kläder. Det är lätt värt att vara lite ful när man kan sova en halvtimme längre, faktikst. Förstår inte att så många missat det. Aja,  hur som haver så stod nationella prov först på schemat och det gick nog någorlunda hoppas jag :) Sen blev det toa-talk och vill ni veta mer om det så kan ni ju gå in på pernillas blogg där hon har gett en utförlig beskrivning om vad det går ut på ;) Annars kan jag bara säga att det är den bästa terapin någonsin. Tänk er att you och we syftar på isgys toa och dess gäng så känns det typ såhär:

(Forever) Forever, and ever, (you'll stay in my heart
and I will love you)
(Forever) Forever, and ever, (we never will part
Oh, how I love you)
(Together) Together, forever, (that's how it must be
To live without you)
Would only mean heartbreak for me
no body but me

That's right. Hahah okej att jag är mesig men det är faktiskt sant. bäst är ni. Moving on så kom Amandis till skolan sista halvtimmen och förutom att jag skämde ut mig totalt för världens snyggaste samhällslärare så var det myspys på hög nivå. Åkte hem lite tidigare och mötte nina, jasse och malin som satt och schtekte i bussen. Tvingade med mig nina hem och sen gick hon och jag däckade i soffan. Niceeeeeeeee.

Ah okej nu är det dampi där uppe på övervåningen. Bäst att krypa in i sä'ngen medan jag ännu har livet i behåll.
Nighty-nighty!

Hela dagen har tårarna lurat bakom ögonlocket och jag ooorrkar inte. Känner hur taggarna återigen börjar växa ut och DET SKA INTE VARA SÅ HÄR. det ska så inte vara så här för jag har världens bästa människor runt omkring mig sex timmar om dagen och varför är det såhär? Jag har tappat gnistan och ersatt den med ett ton rädsla och hundrafemton ton gråt. 

Kan det bli klockan nio imorgon bitti så jag får träffa er igen?

Orättvist. det går inte att beskriva det med något annat ord. Så jävla orättvist. Jag såg hur ont det gjorde i dig och jag kände att för varje ord du sa och för varje tår du fällde så gjorde det bara ondare och ondare i mig. Jag ville stampa och skrika och slå hårt in i väggen. Jag ville sträcka ut min hand och fånga dig och jag ville erbjuda dig min axel och jag ville bara GÖRA NÅGOT. Och något gjorde jag minsann. Jag grät. Och grät och grät och grät och grät och jag slutade andas och jag snorade ner emmys hår med hundrafemtio ton snor. Och där tog det visst slut. Jag frågade inte och jag tröstade inte och jag gjorde i stort sett ingenting överhuvudtaget. Ibland skäms jag över mig själv. Tidigare idag, strax utanför isgy's toalett på övervåningen bredvid expeditionen var ett av de tillfällena. Förlåt.

Det är inte klokt vad en öppen famn betyder ibland. En utsträckt hand, eller en extra blick som säger att vi finns här. Idag fick jag allt detdär. Och ska jag vara ärlig har jag fått det hela tiden. Jag önskar bara att jag någon gång kunde vara den som öppnar armarna istället för att alltid vara den som kryper in i dem.

"Ah men det är lugnt hon förtjänar att få cancer" Tack för den. Jag ville slänga min mcdonaldsbricka på dig, kleta ut hamburgaren i dina ögon och sist men inte minst binda fast dig i en stol här hemma och tvinga dig att leva en dag i vårat liv. Kanske är det det som krävs för att fatta varför jag sitter och gråter ögonen ur mig just nu. Kanske kan det få dig att förstå att ingen, inte en endaste människa FÖRTJÄNAR att få cancer. Men livet är inte rättvist och vissa får det ändå. Men det är inte det sorligaste, för vet du vad det är? Det är att du verkligen inte bryr dig. Istället är det de som jag knappt kännt ett år som får finnas där för att lyssna och trösta när jag helst av allt bara vill döda hela planeten. Det är från dom jag får kramar och varma ord och "hur mår du?" och "du vet att vi finns där". Från dig som jag har gått nästan nio år i grundskolan med får jag några ynka ord om din klasskamrat som du inte gillar och som "förtjänar att få cancer". MEn det är okej, för jag ska berätta en sak för dig. Du förtjänar inte min vänskap mer.

Miljökonferensen sög som väntat apa. Då jag sa ungefär fem meningar under hela dagen hade jag desto mer tid åt föreställa mig hur mitt samhäll- och geografibetyg flög ut genom fönstret, landade i en rosenbuske och splittrades i hundratusen småbitar. Bra jobbat där. Men sånt e livet, och ett litet betyg hit och dit känns rätt obetydligt just nu om jag ska vara ärlig. Gött är det i varje fall att vi har typ nada plugg just nu, det är chilllll på hög nivå. Och på tal om skolan så har jag seriöst VÄRLDENS BÄSTA klasskamrater. det är inte klokt hur bra ni är, och det suger big times att de snart kommer hacka isär oss lika brutalt som mitt tidigare nämnda betyg. Jag vill inte. jag vill inte jag vill inte. jag kan inte kallprata och jag kommer skämma ut mig och bli utmobbad. tack för den isgy! Så great att det finns inte, verkligen.

Åh sheisse jag måste sluta vara en sån gnällkärring. Bäst att jag drar mig och läser någon intressant bok eller nåt annat som kan hålla mina tankar i schack åtminstone ett litet tag. High five på den. godnatt!



we are in this together now.

Och så vips så har det spridit sig till hjärnan.
och snälla var tyst tyst tyst för jag tror inte att jag vill höra mer.
det här är inte rättvist någonstans.

varför kan man inte älska någon frisk?

Jag bockar och bugar och ber på mina bara knän om att få ta tillbaka gårdagens raseriutbrott. Kinadag var rätt gött ändå . Drack ingefära-te, lyssnade på en föreläsning om kinas filosofer och sen ännu en om "ungdomar i Kina". Och någonstans där mitimellan åt jag lunch med kinapinnar och råkade sprätta iväg en morot över halva matsalen. Fast mest satt jag bara och spelade mobilspel och drömde mig ut i sommarvärmen. Tror kanske att det är på grund av den som jag ändå tyckte att dagen var helt okej. Sommar ch värme har liksom den inverkan på mig. Japp! så är det. (hahah jag borde gifta mig med yan. vi pratar ju likadant, eller vad säger du pernilla barilla? ;))

Kom hem och hälsade på min kära mormor och intog hennes soffa där jag efter bara några minuter somnade som en sten framför signaturmelodin till Glamour. (hehehe seriöst jag är nog pensionär i hjärtat) Sen runt åtta drog jag ner till tempo och joinade jenny, josse och nina som satt och åt glass. schtek på det. och det var itne ens kallt för DET ÄR SOMMMMMMMMMMMMMAAAAAAAAAAAR. och jag tror inte ens att jag behöver säga hur bra jag mår emn om ni måste veta så är det typ såhär : :D::D:D:D:D:D:D:D::D:D:D:D:D:D:D::D:D:D:D:D:D:D:D::D:D:D:D:D:D:D::D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:

puss!

Igår bakade jag scones till frukost och funderade på att gå med i scouterna. Idag lånade jag upp hela borås bibliotek och tigare ikväll medan jag väntade på bussen jag gick till hemköp och köpte mazariner på extrapris. HEJ NÖRD 8) 8) 8) 8). hhehehe. ah men visst att det kanske bara är tanter på 60+ som gillar att hänga på biblioteket osv osv och inte något som en typisk sextonåring ska ha för sig på helgerna. men vet ni? TIDIG I UTVECKLINGEN kallas det. mohahahahahahahahhaahahah. eller kanske bara inget liv. jaja.

Och som ni kanske märkt har jag återigen kommit in touch med bloggaren inom mig. och det är ingen yoga eller feng shui som har gjort några under här inte, nejnej. you wanna know the secret ? NY DATA + LÅNG MODEMKABEL SOM RÄCKER ÄNDÅ IN PÅ TOAN´+ EXTREMT LITEN BLÅSA kallas det! hahah dalhai lama släng dig i väggen säger jag bara!! give me a toilet and my fingertips are working like magic.

ÅH NEJ på tal om dalhai lama snubben så har jag cpäcklebajskogåochdränkdigienkycklignsoppa - TEMADAG om KINA imorgon :(:(:(. Jag vill inte gå upp en timme tidigare för att lära mig för att spela pingis hela dan. Vad har ens pingis med kina att göra?!?!?!?. Och jag vill verkligen inte lära mig om kalligrafi eller "att turista i Kina" eller kinesiska tecken jag ska aldirg åka dit okej? jag behöver inte veta sånt. Och till de som nu ska dit så finns det faktiskt turistguider för en orskak!
HATA kina. GILLA snea ögon och kinapuffar. men HATA kina. are you with me?

Träffade förresten lilla malin palin i bollebyd centrum förut. eller hahah förlåt men centrum kan man nog itne kalla det. Men hur som helst så bjöd hon mig på glass. hon är bra söt hon. Sen kom vi på att våran skola har snott deras logga från fairtrade. högsta domstolen nästa!! KROSSA ISGY säger jag bara. allt för att slippa dendär temadagen imorgon.

Men nu ska jag sova och låtsas som att mitt hår inte fett och äckligt för pg.a DEN DUMMA TEMADAGEN kommer jag ändå inte ha tid att tvätta det imorgon. Det är temadagens fel att jag är uff. Det är temadagens fel att jag inte får ha tyska imorgon och lära mig om så otroligt fascinerade saker som hur man böjer tyska verb. Det är temadagens fel att jag måste dra mig ut från toan och slösa bort min kväll i en varm och kvalseterfylld säng och få en allergisk reaktion och dö. ALLT är temadagen fel när jag tänker efter. Don't blame it on me. Don't blame it on George Bush. Blame it on ingrid segerstedts temadag om kina.

GODNATT.

ah okej jag är n00b och kan itne hålla mig ifrån datorn mer än tre timmar i rad. MEn hey, det var ISKALLT här utanför och jag tänker då inte frysa rumpan av mig för lite bränna. (eller heh det skulle jag visst det var men kära pappa som tvinga mig att komma in :$) Ähhhhh nu ska ni inte tror att jag deppar ihop för det, åhnej. Sitter här och drömmer mig tillbaka till sommaren -07. och sommaren -06 och -05 och -04 med för den delen. Sol, värme, vänner, grillning och nätter under bar himmel, kan det bli bättre=? skulle itne tro det va. Och på tal om sommar så har jag starka funderingar på att bli scout igen. Scoutläger ÄR sommar. och  okej jag är kanske ingen typisk skogsmänniska som går ut och letar svampar och lever på bark och tuggar koda men scouttiden var faktikst himla bra. Den gemenskapen som man känner i hela kroppen när man sitter runt elden och sjunger scoutsånger eller när man går på hajk eller paddlar kanot eller rent utav sitter på ett kallt utedass och darrar ja den går nog inte att hitta någon annanstans. Tycker det är dags att sudda ut dendär tönt-stämpeln en gång för alla och det är ju jag verkligen rätt man för, tycker ni inte? (HHHHHHHHHHEEEEEEEEEEEEEEHHHHHHHHHHHEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE)
men jo så får det bli. "Alltid redo" - det är mitt nya motto från och med nu :)

Läste förresten min gamla blogg tidigare imorse och kom på en himla massa saker. 1) Jag skrev som en kratta och några svenskakunskaper existerade överhuvudtaget inte.
2) Jag hade en förkärlek för ;D smileysen. 3) Jag var hos sjukgymnasten mest hela tiden.
4) Jag pluggade sisådär 5 sekunder i veckan. 5) Jag hade desto mer liv och desto mindre problem. Det känns faktiskt lite depressing att jag inte tog vara på den tiden bättre än vad jag gjorde. men samtidigt känns det underbart att ha så många fina minnen att titta tillbaks på. För det är faktiskt det som betyder mest : minnen. Och jag kan leva länge på de minnena. Och vetni en annan sak jag kom på? För att skapa nya minnen att glädjas åt måste man gå vidare och göra andra saker. Och det är just vad detta senaste året har gått ut på. Att skapa nya minnen. Bra minnen, underbara minnen faktiskt. Och det känns riktigt gött att ha både det liv jag levde för ett år sedan och det livet jag lever idag att minnas om tio år.

Det är sommar, det är minnen och det är precis så som det ska va.

Lyckades efter mycket om och men hitta knappen till markisen (den satt precis bredvid altandörren heh) och sitter just nu här ute i solen och bara njuter. Det är 28. 5 grader, grannarna bredvid spelar "Juni Juli Augusti" på högsta volym och solen bränner i ansiktet = SOOOOOOOOOOOMMMARRRRR. Ich bin happyhappyhappy för om det forsätter så här så kommer jag vara neger lagom till skolavslutningen och det tackar man ju inte nej till. göttans.

Hade bästa kvällen igår som jag beskrev i ett långt inlägg igårkväll men som jag redan påpekat suger blogg.se verkligen åsneballe så när det väl skulle publiceras ja då funka det inte. Jag borde kanske lärt mig vid det här laget att kopiera när jag skrivit klart men jag är inte känd för att lära mig av mina misstag, så nu får ni helt enkelt klara er utan det. Hur som helst är det lite av en tradition att jag alltid kommer hem med någonting i håret efter jag har umgåtts med mina gayar och också igår hittade jag föga förvånat ett klistrigt rosa tuggummi inbäddat i hårbotten. Och mer om det behöver jag itne berätta för det beskriver i stort sett hela kvällen faktikst. najs vart den i varje fall.

Och nu måste jag verkligen springa för om en tio minuter går bussen till pappi där resten av lördagen och även söndag kommer spenderas. Skriver mer då i guess, eller så sitter jag ute och arbetar vidare på den där brännan. Den som lever får se! (och för den som dör så kan jag ju meddela att solen faktiskt lockar en aning mer just nu. så don't wait up! i'll keep you posted i sinom tid ändåså :)) PUSS.

"För hela året har jag väntat på
Juni, juli, augusti
Allting verkar lättare då
Juni, juli, augusti "
+ april :D :D :D

Såg på mitt number one always and forevah bästa tvprogram Adam och eva igår. Skulle då itne säga nej till adams rådjursögon om de kom och knackade på dörren det är jag inte sen med att erkänna. Skulle nog i och för sig inte säga nej till någon om sanning ska fram. Helt seriöst , om så han här

 

hade hoppat ut från pappret och in genom min dörr hade jag itne tvekat på att ta fram handbojorna och piskan det är en sak som är säker. Säkert som korvspad som min mormor brukar säga ibland (eller nej det var nog återigen jag som sa så. har lite svårt att hålla koll på allt smart som hoppar ur min mun ibland, höhöh). Okej att jag är desperat, inte okej att jag skriver ut det i bloggen. Men ähhhhh. Har i alla fall inte tagit det till match.com nivån sådetså. (..än)

Helgen har hur som haver bestått av en himla massa köstående. Närmare bestämt åtta timmar utomhus och två timmar inne. Jag dog gånger 5674598459845984698456. sen dog jag en gång till. det är inte okej att stå under tak i en varm fleecetröja och skrika att: "nu är det bara några minuter kvar! bara en havtimme det klarar ni" och sedan säga så varje kvart tills man tillslut kommer på sig själv med att ha stått där i åtta timmar. hör ni det? det är itne okej. verkligen inte okej. INTE OKEJ INTE OKEJ INTE OKEJ INTE OKEJ INTE OKEJ NÅGONSTANS. jag hatar er idolidioter. och ännu mer hatar jag att jag somnade och vaknade upp en halvtimme senare med massa dreggel i ansiktet bara för att upptäcka att jag missat min kompis som jag var där för att höra. men vet ni vad jag hatar allra mest av allting? KLOCKOR. som tickar. när man vill att det ska vara tyst. typ som nu. och att vara ensam. typ som nu. igen. 

Och nu känner jag riktigt hur passande det skulle vara att klämma in några rader om hur mycket jag saknar dig och blabla. men ptja, saknar det ja det gör jag ju. nog. men jag har liksom sopat undan det under mattan och precis som allt damm som antagligen också ligger där glömmer jag för det mesta liksom bara av att det finns till. Men finns där gör det allt. Och det kommer det nog göra ett bra tag framöver för jag är inte en sån som dammsuger upp under mina mattor i första taget. 

För övrigt så blev jag tv-stjärna i fredags. Jag förstår inte? Jag är kändis, är bra på matte och inte sjukligt fet eller sjuk överhuvudtaget, och ändå sitter jag och skriver i min blogg om hur desperat efter some lovin jag är. Beundrarna borde ju fullkomligt ösa in, tycker ni inte? Världen är då inte rättvist, det är ett annat klart-som-korvspad-konstanterande och med det tänker jag avsluta denna kväll.  

Godnatt! 

Kvällen har avnjutits hos fina carolinis där vi har gått på långpromenad (2,5 kilometer på en timme. höhöh månadens motion är klirrad!) spelat tv-spel och ätit blodpudding. Gött mos. Lite äckligare mos var dock att samtidigt som min mamma stod och väntade på hållplatsen för att picka upp mig stod jag borta i frölunda med en urladdad mobil och frös som en åsna. Jaja man kan inte få allt här i livet.

Kom hur som helst hem tillsist och slogs av det hårda faktum att vi har både matteprov och svenskainlämning imorgon. Heh självklart har jag inte pluggat nåt vidare på min matte och inte heller hade jag gjort min svenska. MEN dada! Efter en kvart framför datorn är också den klirrad och klar och bara för det tänker jag lägga ut min exemplariska reklamtext här och hoppas att någon tvättmedelsföretag tittar förbi och köper min idé!

Svart, brun, vit eller gul?

-   med Colour all over spelar det inte längre någon roll!

Det kan tyckas att vi människor i dagens moderna samhälle, vi som har flugit till månen, vi som har uppfunnit kärnkraftverk och mobiltelefoner och vi som i stort sett dagligen använder oss av komplicerade tekniska apparater borde ha kommit så pass långt i vår acceptans att vi anser oss alla vara jämställda. Ingen människa ska ses som varken mer eller mindre värd än någon annan. Men är det verkligen på det här sättet? -NEJ! anser vi här på Alltvätt, företaget bakom Coulor all over. Ta t.ex. minoritetsgruppen färgade här i vårt land. Fråga i princip vem som helst av dessa och de kommer att svara att de någon gång blivit utsatta för diskriminering och detta endast på grund av hudfärg och/eller ursprung. Ska det vara på det här viset? Återigen säger vi: -NEJ! Vi här på Alltvätt har tagit på oss att lösa detta problem och vi tror att något så enkelt som ett paket tvättmedel kan vara ett stort steg i rätt riktning. Så som tvättmedel är utformade idag så tvingas vi, vare sig vi vill det eller inte, att utskilja färger och material för att köra dessa i separata tvättar. Redan i tvättstugan får vi alltså lära oss att det skulle vara någon skillnad på svart, brunt, vitt eller gult, linne eller ull, och att dessa behöver behandlas med olika medel. Bara för att sedan bära med oss och sprida dessa tankar ut i världen. För att få ett stopp på detta ohållbara beteende lanserar vi nu det aldrig förut skådade tvättmedlet Colour all over. Med detta tvingas du inte längre att dela upp tvätten utan kan, oavsett färg och material, köra allt i samma tvättmaskin. Du slipper alltså inte bara onödig tvättsortering utan även onödiga tankar om rasindelning! Och det bästa av allt; du får allt detta för makalösa 1 krona per tvätt! Så, gör dig själv och resten av samhället en tjänst och köp Colour all over NU!

  
Hahaha, är man sämst så är man. Jag kan ju bara hoppas på att min svenskalärare har åtminstone en liten skvätt humor i kroppen för om hon tar detta på allvar lär jag nog spendera resten av mitt liv inlåst på ett psykhem. När jag tänker efter så är det nog lika bra att jag packar min väska och beger mig dit på en gång för Lisa och humor går faktiskt inte ihop någonstans. Om ni undrar så gillar jag mjölkchoklad med mandlar och russin bäst och mina favoritblommor är tulpaner, kom gärna och hälsa på!

min värk gick över. imorgon (idag?) ska jag sprida some lovin' i isgy:s korridorer och och förhoppningsvos få lite med för jag har saknat er :$ men nu ska jag nog sova. kanske.
hajdå

Ännu en dag har spenderats hemma med ännu några fler tankeknutar utredda. Har både börjat och avslutat boken "Mitt himmelska kramdjur" av någon jag inte riktigt minns namnet på. Temat på boken var väl någon sorts vad är meningen med livet, finns gud blabla och var mest något som jag drog till när jag tröttnat på att plöja igenom gamla kamratposten som jag redan läst en sisådär 687 tusen gånger. (även om kamratposten är en väldigt bra tidning, missförstå mig rätt) Jag tänker inte sitta här och skriva massa blahiblaha om livets under för det är ah, inte riktigt min grej om man säger så. MEN jag kan ändå säga att trots att boken sög rätt hårt så kom jag ändå underfund med en hel del medan jag läste den, och efteråt så spred sig en sån skön känsla i hela kroppen. En såndär " Det spelar ingen roll för allt kommer lösa sig tillsist" känsla. Precis en sådan känsla som jag har haft i princip hela mitt liv men som jag nog råkat tappa bort lite det senaste halvåret. And it feels good ska ni veta! :)

Hur som helst tog jag vara på den där "det spelar ingen roll" känslan och ställde mig och bakade. Alla vet ju att jag inte direkt är Gordon Ramsey i köket (möjligtvis har vi samma temperament..) så tänkte att om jag n¨ågonsin ska få något gjort därinne så får jag väl passa på nu när jag ändå inte bryr mig om det bara blir en stor degklump. Men tja, världen verkade le extra mycket mot mig idag så kakan blev helt okej och rolig som jag är kom jag på idén att göra massa grisar i den av pepparkaksgubbar. SÅ det gjorde jag, och så skrattade jag åt dom för som såg så roliga ut och sen gjorde jag några hjärtan med och så skrattade jag åt dom med för de blev så fula. Sen packade jag ner alla fula hjärtan i en burk och så mötte jag upp Josse och Amandis och Elin och NIna och så begav vi oss hem till Jenny och sjöng femstämmig födelsedagssång och sen gick vi på promenad och nu är jag här. Och allt känns bra och bra och bäst och brabäst. Fast lite dåligt kanske att jag mina öron gör ont som skalbaggar men hey, några öron hit och dit spelar faktiskt ingen roll om hundra år. (För då är jag ändå död liksom. man har väl räknat ut det för sig)

Nu börjar den där molande värken i rumpen komma smygande som en påminnelse om att jag kanske borde sätta på mig pyjamasen och gå och lägga mig. Så det är just vad jag tänker göra nu. Tjingtjong kalsong!

(heh okej att min rubrik är ett citat ur en gammal bubbleslåt.
men ja jag är en mes och så är det med det :$)

Ah men förlåt att jag blir emo number one när jag är sjuk. MEn helt seriöst, efter en hel natt och dag med en hals brännande som om ni ätit en sisådär 4958 ton jalapenos till lunch och en näsa rinnande som om ni just stoppat upp lika många däri så skulle inte ni också börja leta efter närmsta pillerburk? trodde väl det ja .


Uppdatering efter någon timmes funderingar på vilka tankar jag ska tillföra världen och min blogg idag:
Har inte kommit på nåt än men jag vågar inte vara inne i vardagsrummet för alla har gått och lagt sig och det är skräckfilm på både ettan, trean, femman och sexan (what's up with that förresten?) så tänkte att då kan jag väl sätta mig här istället då. Tralalalala mrlala palala valala. Vet ni vad jag tror jag behöver? SOMMAR. Jag behöver vara ledig och komma bort från det här och kunna göra vad jag vill när jag vill. En annan sak jag behöver är en stor skopa med trygghet. Speciellt det här med skolan gör mig tokig. Har gått i samma klass i snart ett år och det känns ändå inte som om jag riktigt känner en enda. Visst - vi har jättekul och alltdetdära. Kanske det som är problemet förresten. Vi har vant oss vid att alltid ha så kul tillsammans att vi har glömt bort att det finns så mycket mer. Jag menar, snackar vi någonsin egentligen? sådär SNACKAR på riktigt? neh jag tror faktiskt inte det. JAg tror vi är rädda för att bryta vårt lilla "hej jag är alltid glad och allt är så bra skal" och visa oss sårbara för varandra för en gångs skull. Fast mest rädda för att det inte kommer finnas någon där för att backa upp om vi väl tar steget och faktiskt bryter oss ur det där äckliga lilla skalbaggeskalet. KAnske pratar jag bara för mig själv, vad vet jag. Jag vet ju knappt hur man sätter igång en ugn. Förresten så behöver jag gulaschsoppa med för det tycker jag är gott och jag har itne ätit idag.

GODNATT (är mäkta stolt över detta blogginlägget måste jag erkänna..)

min hals är helt cp fuckad. har en fisk på min fot. och jag vill inte ens gå på isgy längre. bajs på allt





























































































































































jag är nog bäst på att inte ta vara på saker när jag väl har dom.

Sitter just  nu i trappan iklädd marcus "en i taget brudar" tröja och har lite ont i rumpestumpen. riktigt ont. ont det gör ont men det går det gör ont en stund på natten men inget på dan. Heh, jag ljuger så bra det går inte alls och det gör visst ont på dan. eller det kanske är natt nu ?. Äh pallar inte mer får ju riktiga smärtor i min lilla rompa. Så nu satte jag mig på en stol. Höhöhöh tur att man tar tag i sina problem i tid innan de går till överdrift eller vad säger ni?

Har lite tråkigt just nu och vet inte riktigt vad jag ska skriva om. Kan ju i och för sig skriva att jag tänkte hålla mig borta från datorn hela dagen idag men det tänker ajg inte göra för jag gillar inte att berätta om när jag misslyckas. Istället så skulle jag ju kunna berätta att har ett sår i min näsa som gör jätteont fast sånt kan man ju inte skriva i sin blogg så det tänker jag inte heller göra. Så hmmmm. Kan ju åtminstone informera er om det känns som om världen är en pannkaka som jag har tuggat sönder och som ligger i små små bitar i min mage just nu. Det kanske itne är så bra men idag var den i alla fall god. Godare än den har varit på länge faktiskt.

Tja det var allt för mig hoppas detta inlägg satte lite guldkant på er vardag. och förresten, går itne så bra det här med att bli nästa blondinbella. Så jag säger som Netto - om du inte är nöjd, säg det till oss(mig). Är du nöjd, säg det till andra. Spread the word about my blog and make the world a better place ! (ah okej det var inte netto som sa så det var jag)
HAJDå



mihih ah jusdet förlåt danny men har fått en ny kärlek. ont det gör ont men du hittar nog någon annan du med ska du se :)

Okej, amigos. Vet att jag inte riktigt höll det där löftet om blogginlägget häromdagen, men det är faktiskt inte mitt fel. man kan uttrycka det som Jackson 5 gjorde en gång i tiden: "Don't blame it on the good times, Blame it on the boogie" (eller dont blame it on me, blame it on blogg.se kanske är mer korrekt)

Just nu sitter hur som helst både vår kära brevbärarare och min kära mormor i köket och diskuterar torkade pelargonier och kristi flygare. Mäkta underhållande må jag säga, höhö. Fick just frågan om varför jag är hemma, har jag studiedag eller bara ledig tid eller vad? Svarade att jag tog mig ledig tid. Tycker att man har rätt att göra det ibland faktiskt. (att det blev just idag, andra skoldagen efter lovet, är jag väl inte jättestolt över kanske men men) Hade förresten tänkt att gå upp imorse men råkade på något mystiskt sätt somna på soffan och glömde därför av att sätta på alarmet. Antar att jag somnade framför scrubs eftersom jag vaknade imorse med denna låten i huvudet:

"Out the door
Just in time
Head down the 405
Gotta meet the new boss by 8 am

The phone rings in the car
The wife is workin hard
She runnin late tonight again

Well I know what I've been told
U gotta work to feed the soul
But I can't do this all on my own
No I know
I'm no superman
I'm no superman

And you've got your love online
U think you're doin fine
But you're just plugged into the wall

And that deck of tarot cards
Won't get u very far
There ain't no hand to break your fall

Well I know what I've been told
U gotta know just when to fold,
But I can't do this all on my own
No I know
I'm no superman
I'm no superman

You've crossed the finish line
Won the race but lost your mind
Was it worth it after all?

I need u here with me
Cause love is all we need,
Just take a hold of the hand that breaks the fall

Well I know what I've been told
Gotta break free to break the mold
But I can't do this all on my own

No I can't do this all on my own
No I know
That I'm no
Superman
I'm no superman
I'm no superman

(Some day well be together)
I'm no superman
(Some day)
(Someday well be together)
(Someday)
I'm no superman "

Och det är lite sjukt hur bra det stämmer in på allting just nu. JAG ÄR INGEN SUPERMAN, okej? Jag pallar inte mer. Jag vill bara bort, bort, bort från allting. Bort från sjukhus, bort från cellgifter, bort från isgy, bort från telefoner, bort från krav, bort från besvikna miner, bort från "vad är det med dig egentligen?" bort från att aldrig känna att man är bra nog, bort fårn mig själv och mitt garnnysta till tankar.


och bort från den här dumma bloggen.
bort bort bort bort bort bort bort bort bort bort BORT.