I wish I could say no regrets


" Han kom som en vind.
Vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid:
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnens månad."

det är roligt hur en svenskaläxa ibland kan sammanfatta hela ens liv.
åh jag är så trött på hur jag svag du gör mig,
jag är trött på att behöva övertala mig om själv om att jag är stark och klarar mig fint utan dig.
och ännu tröttare är jag på att hur mycket jag än försöker så vet jag att det inte är sant.
det borde vara förbjudet det du gör, but then again,


vad bryr sig en vind om förbud?





(hur har jag plötsligt blivit en sånhär mes ??)
palla.


.



att SAKNA kallas det visst

image4


godnatt onsdag

åhh neh idag har verkligen inte varit en bra dag. det tär så på krafterna hur mitt humör kan gå från att ena dagen vara YEAHHH för att redan nästa dag vara kört så långt ner i botten det möjligtvis kan komma. och det jobbiga är att jag vet vad orsaken till att jag har varit så sur hela dagen är, men jag är en sådan toffel så jag vågar inte säga någonting. usch på mig.

men ah, mammi fyllde ju år idag så trots att jag var på det sämsta humöret i mitt liv när jag kom hem från skolan och bara ville sova så blev det till att vänta på syster och sen sätta sig på bussen in till stan igen för inhandling av present. a man's gotta do what a man's gotta do liksom. hur som helst så stack vi in på elisabethskolan och köpte presentkort och så rök mina sista besparingar. men åhh det gör då verkligen ingenting för är det någonting som jag gärna lägger mina pengar på så är det henne. hahahahaha eh.. tolka det som ni vill. anyhow, när det väl var gjort så hade vi lite tid över så vi drog vidare till 4-gott och handlade en sisådär tre kilo godis. (och det är okej för det är onsdag och det är nästan som lördag och då får man äta godis. eller äh ska sluta ljuga, det är inte alls okej men GOTT äre så låt mig) sen letade vi rätt på någon restaurang där vi mötte upp the whole familia och sen åt vi souvlaki och bla bla bla och sist men inte minst (lovar vi var fetmo efter all mat) klämde vi ihop oss i bilen och åkte hem. tja det blev ju en rätt trevlig onsdag trots allt. eller neh den sög faktikst men ah så kan det vara. YIHO. eller nått.

tror jag blivit schizofren med ://

vill förresten ägna ett stort tack men även ett litet förlåt till alla människor som måste stå ut med mig hela dagarna. har nämligen kommit på hur jobbig jag kan vara ibland. eller ah, för det mesta kanske är rätt ord. varför? jag tar och jag tar och jag tar och tar och tar och tar och tar och tar och tar ta tar tar tar tar (ah, ni fattar va eller ska jag forsätta?...) och jag ger väldigt lite tillbaks. jag hör aldrig av mig men blir ändå cp om folk inte hör av sig till mig. jag gnäller om att ni inte bryr er och ändå kommer jag på mig själv med att jag knappt någonsin klämmer ut något så enkelt som "hur mår du idag?"  jag snyltar på andra och är bara allmänt.. egoistisk. eller ja, det är nog så jag framstår i alla fall. egentligen bryr jag mig mer än man kanske kan tro. jag gör verkligen det. och jag lovar jag ska bli bättre på att visa det hädanefter.

men nu ska jag äta upp mitt godis.
eller neh ska sova
ne äta godis
sova, äta godis? sova, äta godis?..





schizo var det ja.


bright eyes - lover i don't have to love

idag, mina tjugotal kära vänner och regelbundna läsare av denna blogg, ska jag berätta något häpnadsväckande.
JAG HAR HAFT EN BRA TISDAG. mina tisdagar brukar vara åh-jag-vill-katta-mig-tills-jag-dör-och-sen-lite-till, så att idag har varit riktigt bra gör nästan att jag börjar tro att mirakel faktikst existerar. eller nja, mest berodde det nog på mig själv och min iställning. jag vaknade i morse med navid i huvudet: "jag kan var en korv om jag vill, men det vill jag inte". jag ville inte vara en korv idag och jag var det inte. tänk så enkelt allt kan vara ändå.

förresten så har alla ni som läser detta (och de som inte gör det med för den delen) från ISG mig och emmy att tacka för era framtida studier. för det var nämligen vi som tipsade rektorn om den där förödande vattenläckan i taket i korridoren bredvid bildsalen som för varje minut medan vi sitter hemma och funderar över vilket tvprogram vi ska titta på eller vad vi ska äta till middag bara växer sig större och större. men vet ni, bara pågrund av oss två står nu en papperskorg mitt på golvet och tar emot de värsta vattenfallen, så nu kan ni lugnt sitta vid era små bänkar och lära er om demografi och textkommunkation och EU och slippa att oroa er för att ni om någon vecka eller så kommer att kunna hitta filmer som "ISGY LEKER TITANIC - extended version" när ni bara skulle till kiosken för att köpa chips. (fast det var kanske ett dåligt exempel eftersom ni lär ha dött då.. men ah ni fattar) hur som helst så tar jag det som en självklarhet att när jag stiger innanför ISGY'S dörrar imorgon så är jag KUNG och ni är mina slavar. och ni ska putsa mina skor och köpa godis till mig och göra mitt skolarbete och ge mig alla era pengar.
ehh eller ja, en litet tack eller så här nedanför i kommentarfältet går la an det med antar jag..

jag är nästan rädd att jag har blivit FÖR kär i min skola. det känns ju som om det är det enda jag bloggar om nuförtiden. men ähhhh, det är inte mitt fel att alla i min klass är som små nallebjörnar som man bara vill krama och ge små smeknamn och klämma ner bredvid kudden när man ska sova och kunna dreggla på under natten när man drömmer heta drömmar om paul.
åh herregud det där lät ju inte normalt. men jag är inte normal. sådetså.
ciao!

You write such pretty words,
But life's no storybook.
Love's an excuse to get hurt.
And to hurt.
Do you like to hurt?
I do, I do.
Then hurt me,
Then hurt me,
Then hurt me...


...

ÅH JAG FIXAR INTE DETHÄR LÄNGRE.
fattar ni hur dåligt samvete jag får för varje skratt och varje leénde och varje glatt ord? fattar ni hur jobbigt det är att höra om era problem med lite huvudvärk eller att ni bara fick G på senaste provet? fattar ni att jag äter, jag pratar, jag lyssnar, jag skrattar men samtidigt dör jag mer och mer för varje gång jag gör allt detdär ?

visst, jag vet att jag inte är bra på att visa det. jag är alldeles för bra på att fejka och spela teater och på att låtsas att allting är frid och fröjd. men får jag begära en sak av er? tänk efter lite. om du kom hem efter en dag i skolan, i brevlådan hittar du papper från sjukhuset, det spretar i fingrarna för du vill läsa och du vill veta för det är så svårt att faktikst fråga allt det du undrar öga mot öga, för du är så rädd att du inte kommer att fixa att höra det som kommer sägas. och du vill vara stark och inte svag och du vill vara glad och inte ledsen och du vill du vill... du vill bara inte göra det värre än det redan är. men man läser inte andras post, så istället söker du på internet och när du sen börjar inse hur illa det faktikst kan gå kommer din mamma in genom dörren. du klickar ner, låtsas som ingenting och du frågar "har du haft en bra dag?" och hon svarar: "jadå, men jag är så trött så trött jag måste nog gå och vila mig lite". du pekar på papprena och hon tar med sig dom upp. det går någon timma, familjen samlas vid middagsbordet och du äter din falukorv som smakar som papper men du äter ändå för äta bör man annars dör man. och du vill skrika att äta gör man ändå dör man för man kan få hjärnhinneinflammation eller hjärtattack eller cancer. man kan få CANCER. cancer, du vet sånt som du har mamma?. men du äter din falukorv och du frågar inte vad som stod i papprena och du låtsas som om allt är okej och med darrig röst frågar du istället om du kanske kan få lite ketchup för det smakar lite torrt.

och vareviga kväll gråter du dig till söms för att du trots allt detta skrattar och ler och pratar och lyssnar bara för att det kräver mindre mod än vad det gör att titta någon annan i ögonen och säga att JAG FIXAR INTE DETHÄR LÄNGRE.

fattar ni nu?
BRYR NI ER NU?
...


jag föll men inte fångade du mig.

återigen borde jag vara i skolan och ha geografi.
återigen struntar jag i vad jag borde och sitter istället hemma på toan och skriver blogg. dukkkktigt.

men det är faktiskt inte mitt fel att minuterna går dubbelt så snabbt på morgen. en timme blir en halvtimme, en halvtimme en kvart och snart har både oj-vad-duktig-jag-är-som-är-ute-i-god-tid-bussen, ah-okej-en-femton-minuter-hit-och-dit-spelar-nog-ingen-roll-bussen och tillslut även aaaaaaaahhhh-jag-borde-varit-i-skolan-för-en-timme-sen-bussen gått och lämnat mig hemma framför datorn. men äh, en missad geografilektion har nog ingen dött av och jag tänker då inte bli den första. så istället för att sitta i skolan och ägna mig åt mitt största intresse (spana in paul och hans söta öron) ska jag nöja mig med det näst bästa och bänka mig framför tv:n och våra bästa år. sen ska jag låtsas att jag vet hur våran spis fungerar och laga lunch ala mikaela. alternativt springa in till grannen och tvinga henne laga mat till mig. sist men inte minst ska jag tända en brasa, sjunga igashaka igashaka och bränna alla fotografier av dig&mig.

http://excuseme.blogg.se/

jag har funderat på en sak idag. eller ja, EN sak var väl en rejäl underdrift. jag har nog funderat nog idag för att fylla funderingskvoten för hela jordens befolkning. om det nu finns en sån kvot, men ah om inte så inför jag en nu. för var det någonting jag kom underfund med idag var att det är absolut inte är bra att fundera för mycket. komiskt, ha?
hur som helst så låg jag och figurerade på hur konstigt detta med bloggar är egentligen. (och ja, nu tänker ni säkert att kunde hon inte valt ut någon liiite mer ointressant fundering att blogga om om hon nu hade så många att välja på? men tji får ni, för nu tänker jag blogga om bloggar and that's it.) jag menar, skulle jag sätta mig ner och berätta för någon om allt det jag skriver i denna bloggen skulle nog denna stackars person tröttna efter en ja, vad tror ni, en halv minut eller så kanske? han eller hon skulle antagligen nicka lite på huvudet och sen försöka föra in ämnet på något som han/hon anser vara mer intressant. kanske fotboll, kanske senaste biofimen eller kanske rent utav sig själv. det är inte så konstigt egentligen, för jag tror jag talar för många när jag säger att det för det mesta inte är särskilt roligt att få en hel utläggning om hur någon annans helg har varit eller dennes sportlov eller vad det nu än må vara. och att sätta sig ner och låta någon dela med sig av sina innersta tankar blir oftast bara.. konstigt och obekvämt. det må låta hårt och brutalt med det är faktiskt bara fakta. MEN (alltid detta eviga men) så kommer vi då till bloggarna. framför DATAN (låt mig) blir det helt plötsligt otroligt intressant att läsa om de i ens närhets vardag, och ett helt inlägg om vad han eller hon har gjort på helgen eller sportlovet läses noga och kanske t.om. flera gånger. man slukar tankar och intryck och man ger sympati och goda råd för att nästa dag låtsas som ingenting. och av föregående inläggs kommentarer att döma så visade det sig att det kan tydligen vara spännande att läsa om någons vardag och tankar som man aldrig ens träffat. så vad säger ni, är inte hela denhär bloggrejen bara väldigt.. konstig? borde vi inte bara PRATA och lyssna på varandra istället för att skriva ner allt i en sida på internet?

fast mjaa.. det skulle nog inte funka. folk är alldeles för uppe i sig själva och egoscentriska och äckliga och förmågan att snacka med varandra tycks vi helt ha tappat bort. jag med för den delen. så summa kardemumma av detta blogginlägg är helt enkelt:
KAN NÅGON AV ALLA FEMHUNDRASJUTTIOELVA BLOGGAR JAG LÄSER UPPDATERA INNAN JAG HAVERERAR? MGDJHDIHFJIFJIFJIOJIFJIOFDJGIOSSFDISOFI

godnatt.


like everybody said i would feel

jag brinner innuti
det dunkar i mitt huvud
och ögonen är översvämmade och det droppar ner på tangentbordet.
och vi kan göra det bekvämt för oss och kalla det för feber. och vi kan kalla det huvudvärk. och tårarna kan vi skylla på trötthet och ingen ork. eller så kan vi sluta ljuga och erkänna att JAG BRINNER DUNKAR GRÅTER FÖR JAG VET INTE VART JAG SKA TA VÄGEN OCH JAG VET INTE VAD JAG VILL OCH JAG VET INTE VAD DU VILL OCH JAG VET INTE VET INTE.
och jag saknar sommaren när allt var sådär enkelt och jag hatar mig själv för att jag inte ens har mod nog att svara på dina sms och jag hatar att ingen fattar och att ingen ens försöker fatta utan bara tar allt för givet och jag hatar att det är samma sak varje dag och mest av allt vill jag bara att allt ska bli som förut. ATT JAG SKA BLI SOM FÖRUT.
som innan den dagen då jag blåste bort i dina andetag.

kan inte någon komma hit och släcka min eld
för den tar kål på mig.


säg, har ni plats på slottet?

och över en dag så har jag plötsligt gått och blivit populär.
för på en enda dag så har jag fått tre nya vänner på bilddagboken, ett tiotal nya läsare på min blogg (skratta inte..) och fyra missade samtal och tolv mottagna sms (vet ni hur glad jag blev när jag fick igång min mobil igen? :D) och då får man väl ändå lov att kalla sig populär? 
äh jag tänker då göra det i alla fall!
JAG ÄR POPULÄR
JAG ÄR POPULÄR
JAG ÄR POPULÄR
JAG ÄR EH..
alldeles för trött för att blogga. 
godnatt. 

(och jag har blivit konstig och lyssnat på Navid Modiri hela kvällen.
"För det
Ordnar sig med lite socker på
Världen den har alltid varit lika grå
Besvikelse följs av besvikelse så
varför inte bara hälla lite socker på"

han är som bäst när man är sjuk och mår som sämst)


om du lämnade mig nu

igår sa jag till malin att mitt ansikte gjorde ont
"men duu, ens ansikte kan väl inte göra ont heller" eller nåt sånt fick jag till svar.
men malin vetdu? ens näsan kan rinna och ögonen klibba och det kan kännas som om man har ett rivhjärn i halsen. jag vet för precis så känns det för mig idag. så jag säger som kent:
Och du vet jag har rätt
Jag har rätt, du har fel
ENS ANSIKTE KAN VISST GÖRA ONT.
så, nu är vi är kvitt för alla gånger du har vetat mer än mig och för att du alltid får bättre än mig på alla prov, okej? gött mos.

åh det är tråkigt att vara hemma hela dagen. jag saknar skolan och jag saknar alla kor och jag saknar paul. och vad gör man när man saknar och har tråkigt? jo, man TRÖSTÄTER. vad annars? och som ett tecken från himlen så var min mamma och handlade igår så mitt kylskåp är lika fullt som en kamel i öknen (eller ja.. ni fattar) MEN - eftersom min hals strejkar så kan jag inte få ner en enda endaste liten matbit ://///. som om det inte skulle räcka med att jag snuvar som en fontän och har värk i magen av allt hostande liksom? att inte ens kunna äta gör ju verkligen att det känns som om jag har nått rock bottom. tyck synd om mig är ni snälla, alternativt kom hit med en bra film och var lite trevliga för dethär med att bara umgås med stenar hela dagen är inte riktigt min grej.

tänkte avsluta detta åh-jag-tror-jag-dör-av-lite-halsont-inlägget med en liten roligare sak, nämligen en bild på hur jag hade tänkt klippa mitt hår:
image3
vad tycks?

(har förresten lyckats med att tappa bort min laddare så om jag inte svarar så är det inte för att jag inte vill utan för att mobilen helt enkelt är död. itne så kul) 

jag skulle fastna i min ensamhet igen
om du lämnade mig nu

oh dear you look so lost

det är lite läskigt hur jag inte kan komma ihåg vad jag gör om dagarna längre. kanske beror det på att jag faktiskt inte gör någonting som är värt att komma ihåg. det känns som jag springer runt i ett mörkt rum och att hela dagen går åt till att hitta en lysknapp som inte existerar (och jag vet jag borde bli poet.) jag gör inget speciellt, jag utmärker mig inte och jag skulle lika gärna kunna ligga under täcket hela mitt liv utan att någon ens skulle lägga märke till det. MEN, smart som jag är ar jag kommit på ett lösning på mitt problem. jag ska slå världsrekord. och inte vilket väldsrekord som helst, utan damdaradam:
VÄRLDSREKORDET I ATT VARA LATAST I HELA VÄRLDEN
det skulle vart någonting det va? jag skulle få göra det jag gör bäst - ingenting, plus att jag hade fått vara med i Guiness world records (respekt mannen) plus att jag hade tjänat massa pengar och det skulle inte förvåna mig om jag t.om. hade fått ett eget tv-program. eller varför inte en helt egen kanal dit alla kan klicka in sig på, se mig ligga i sängen och var lat dygnet runt och tänka att "jag må vara lat och ha femton äckliga barn och ett arbete som jag hatar men jag är då säkerligen piggare och bättre och lyckligare än henne i alla fall"? tror jag hade varit ett stort steg i rätt riktning för sveriges utveckling faktiskt. för visst är det så att man mår bra av att se andra vara sämre än en själv? och jag är glad om jag kan var till hjälp. så, SVT, gör er själva och hela svenska folket en stor tjänst och anställ mig då.

eh, hade förresten utvecklingssamtal idag. det gick ja, jo helt okej. MVG i ett antal ämnen och resten var precis på gränsen. ja, förutom bilden då, där det blev ett G+. ÅH, är det något ämne som jag förut legat på ett stabilt MVG i så är det bild. förstår inte var det är med liana men tror att jag ska putta i en tv i hennes badkar nästa gång hon badar och sätta mina egna betyg. hade nog varit mer rättvist och definitivt tusen gånger mer underhållande.

tralalal. jag har huvudvärk. och imrogon har jag svenskaredovisning men jag har inte krafter någonstans att göra den nu så jag tänker säga att jag ska till sjukgymnasten. (hoppas djävulen är söt för jag lär ju komma till helvetet när jag dör) och jag har inte städat som jag lovat och jag har inte träffat carro som vi hade planerat. och imorgon är det fredag och jag har ingen aning om vad jag ska göra i helgen. sa ju att jag är bäst på att vara lat.

nu ORKAR jag inte skriva mer (here I go again..) ska kolla tv istället och vänta på att min mamma kommer hem med min choklad. fin kväll detta minsann.

don't confess

idag vill jag först och främst ägna ett förlåt till er kära läsare eftersom jag har varit så dålig på att blogga de senaste dagarna. så, here it goes, FÖRLÅT. men saken är den att jag har faktiskt inte haft tid, det är som min syster så fint påpekade igår eftermiddag, 
"du är ju aldrig hemma nuförtiden".  ja, jo nu stämmer väl inte det riktigt, men ändå. jag har faktiskt haft energi så att det räcker till mer än att bara stanna hemma hela dagen, och då ska man väl änvända sig av den? speciellt när det betyder att spendera mer tid med de jag tycker allra mest om och de som får mig att må bra bättre bäst.  i och för sig så är ju lovet slut nu och det betyder mer hemmatid eftersom alla måste plugga eller titta på tv eller inte vet jag vad de gör men det finns i alla fall inte lika mycket tid att träffa mig. men, om det nu skulle vara så att jag får för mig att ta mig i kragen och för en gångs skull faktikst ringa någon och fråga om de har lust med en fika eller vadsomhelst (och förlåt för att jag är sämst i världen på att höra av mig) och det pg.a det inte blir så mycket bloggning så kan jag alltid rekommendera blondinbella.se. inte lika bra som min blogg (eh.. vilken är liksom?) men det duger nog för att släcka era hungrade bloggnerver ett tag i alla fall.

ja och för allas information var det måndag idag. måndag betyder slut på helg och slut på helg betyder slut på lov och slut på lov betyder tillbaks till verkligheten med en ny lång skolvecka framför mig. åh, jag sov nog sämre än sämst inatt (var ju nervös inför att träffa paul liksom :$..) och när klockan ringde kvart över sju imorse ville jag inget annat än att springa ut i köket och dränka mig i närmsta kycklingsoppa. men nähe, med min tur så hade vi såklart allting utan just kycklingsoppa i kylskåpet, så då fick jag ta till plan b och började blöda näseblod i hopp om att jag skulle dränkas i det istället. ehhh, det tog alldeles för lång tid så jag stoppade upp lite papper i näsan (interesting i know) och sen dränkte jag mina sorger i ett glas med treo istället.
MEN VET NI? när jag väl kom till skolan var det det bästa i mitt liv. åhh det var så roligt att träffa alla igen och oj vad jag tycker om min klass. jag menar att skratta i tre timmar åt en ehh.. speciell film på mobilen, springa ut på balkongen och spotta på bilar och leka att man är jack och rose i titanic och läsa bloggar på lektionstid - what not to love liksom? och jag hatar min dumma rektor (eller nej inte hata det är han alldeles för söt för men ah ändå) för att han tvingar upp oss med tuppen på våran lediga dag bara för att vi ska till skolan och få information om det dumma grenvalet som kommer bli min död. jag vill inte vill inte VILL INTE att de ska splittra oss och om inte jag kommer med någon av de jag umgås med så tänker jag protestera och sluta skolan och ligga hemma och tröstäta praliner hela dagen. sen, när jag väger en sisådär 35000 kilo tänker jag rulla min säng till ISGY och in på rektorns kontor och skrika - TITTA VAD DU OCH DITT DUMMA GRENVAL HAR GJORT MED MIG!!! och ge honom så såligt samvete att han betalar min fettsugning + nog pengar så att jag kan köpa vad jag vill resten av mitt liv. (om jag inte dör vid fettsugningen vill säga). ja så får det bli, hoppas han läser detta så han vet vad han har att vänta sig.

har förresten geografiprov imorgon. och det lär ju gå som en ko. åh jag hade behövt plugga för geografi + mig = NO MATCH WHAT SO EVER. men neh jag orkar inte bry mig, det får gå som det går lär ju ändå leva på rektorns pengar hela mitt liv.

och bara för att ni har varit så duktiga och läst igenom hela detta inlägget ska jag nu berätta en hemlighet...
NI BORDE SKAFFA ER ETT LIV.
(eller åtmistone en egen blogg så jag får något att läsa. det är tråkigt att bara ge och ge och aldrig få något tillbaka vet ni! eheheh)

sov så gott. puss!


walking on sunshine

åh vad jag inte borde sitta här just nu.
jag borde PLUGGA tills jag dör och sen plugga lite till.
problemet är bara att jag tror att jag har glömt bort hur man gör.
men äh, det har funkat fram tills nu och jag tror nog jag sa fixa det framöver med.
för jag är BÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄSSSSTTTTT OCH SMARTAST OCH BÄST OCH BÄST.
heh.
eller nåt.

och om ni blev jätteledsna och deprimerande och allmänt självmordsbenägna p.ga att jag inte bloggade igår, (mycket troligt hehe jag vet) så skyll det på emmy. för gårdagen spenderades nämligen hemma hos henne, vi spelade singstar och åt massa chips och varma mackor och skrämde fågeln pettson och pussade på danny och karl-petter. och det var myyyysigt. åh vad jag tycker om er! 

och förresten, ni vet hur jag lovade för ett tag sen att jag skulle säga hejdå till alla de som bara sög energi ur mig? sagt och gjort. jag har nu minskat min umgägeskrets till sådär hälften av vad den brukade vara, och det känns riktigt bra. visst, det kan låta hårt.
men vänner som man inte mår bra av att umgås med - vilka sorts vänner är de egentligen? neh justdet. åhhh det känns så bra att kunna lägga all min energi på de som faktiskt förtjänar det istället.
 
neh nu har jag inte tid att skriva mer.
up next: plugg? (eh, nej.) platta håret och fixa mig inför ikväll? (eh.. neeehh)
leta upp någon tv:kanal som visar simpson och äta munkar? (eh. OKEJ!)

tjingeling!


andra bullar

NU BLIR DET ANDRA BULLAR PÅ MIN BLOGG.
hejdå oj-vad-synd-det-är-om-mig-och-oj-vad-oomtyckt-jag-är-och-OJ-vad-livet-suger.
hej jag-mår-bra-jag-är-bra-livet-funkar-BRA.

för vilken nytta gör det att bara sitta och älta hur dåligt allting är hela tiden? absolut ingen nytta alls. speciellt när det inte är särskilt dåligt, faktum är att det mesta rullar på rätt fint. ja, förutom att jag fortfarande inte har repat mig från tidigare dagars förkylning och blir trött och hänging och huvudvärkig av minsta lilla. på grund av det blev det ingen singstar kväll, visserligen blev den flyttad till imorgon och det var ju väldans trevligt för tills dess sa jag nog vara pigg och utvilad. dock kunde inte malin palin följa med, men det var faktiskt inte mitt fel för jag sa att självklart behövde de inte flytta den utan kunde bara träffas utan mig. men neh, den blev flyttad iallafall och vi får helt enkelt träffas en annan dag allihopa, de lediga torsdagarna är ju t.ex. ett bra tillfälle, don't you think? 

neh nu börjar jag ju vingla in på farliga stigar här igen, faktum är att jag skulle nog inte klara att skriva ett helt blogginlägg utan att klämma in minsta lilla negativa faktor. jag är nog en pessimist upp i dagen, inte bra. 

hursomhelst så var det riktigt kul idag på universeum. men roligast var nog ändå på spårvagnen hem.

vi var lata och tog spårvagnen en hållplats till närmsta mcdonalds (de börjar nästan känna igen mig där nu :$) vi slog oss ner (fortfarande på spårvagnen..), jag brevid en riktig snygging, och det händelseförlopp som sen utspelade sig beskriver mig och min klass upp i dagen:
emmy och jag blinkar lite odiskret med varandra samtidigt som vi slänger blicken mot killen bredvid mig. plötsligt är vi framme, men jag sitter kvar lite lugnt medan alla andra gör sig redo för att gå av.
emmy: ah, mikaela vart sa du gå av då?
jag: ehhh. vänder mig mot killen bredvid mig och frågar: vart sa du gå av?
han: jag? hahahahaha jadu. (åhh fattar han inte att jag vill gå av med han eller? åh pucko :@)
jag: ah men nu måste jag faktiskt gå av. men det var trevligt att lära känna dig. hejdå!
han: ehhh. hejdå?
och så slutar det hela med att vi går ut och emmy ställer sig och bankar på killens fönsteruta och så skrattar vi tills vi dör.

nej, vi är inte helt normala men jag vet att ni skulle vilja vara som oss. eller åtminstone vän med oss. synd för er att så inte är fallet. (och grattis till er andra som faktiskt är det)

hm, ja för övrigt köpte jag som sagt en ny mobil igår. problemet är bara det att jag aldirg fick något nummer till den. konstigt värre måste jag säga, men tills att jag har tagit mig tid att åka till mediamarkt och fråga dom hur de hade tänkt att jag skulle kunna använda en mobil som jag inte vet numret tills så nås jag på min gamla. inte för att det verar som om någon är på humör att sms:a/ringa mig ändå, men man vet ju aldig.

nu ska jag iallafall gå ner och titta lite på antikrundan (hey, jag vill också ha en gammal ful sak som är värd 5 miljoner på min vind) sen ska jag äta kladdkaka och sen ska jag sova.

puss och kram!
(och om ni måste veta så skrev jag hela det här inlägget inlåst på min toalett,
och om ni måste veta 2 så är det slut på papper)


missing you, missing me

image1

åh, jag har nog den bästaste vännen i hela världshistorien.
tack för att du finns,
och tack för att du låter mig finnas för dig.
älskade johanna.

förövrigt har denna dagen varit sämst.
hela detta lovet har varit sämst.
jag har bara suttit hemma, varit sjuk och gjort absolut noll. jag har inte ens pluggat en endaste minut. åh jag blir så trött på mig själv. det enda bra med detta lovet är väl att folk verkar ha fått för sig att köpa grejer till mig hela tiden. idag har jag t.ex. fått både en ny mobil (trots att jag inte ens behövde en), 500 kronor och en klänning. det sägs ju att enda sättet till en mans hjärta är genom köket, då är nog enda sättet till en kvinnas hjärta genom materiella stuff. mitt hjärta klagar i varje fall inte.

och på tal om hjärtan så är det  det alla hjärtans dag imorgon. min morgondag kommer dock inte ha så mycket med kärlek att göra utan se ut närmare bestämt precis såhär: vakna klockan tio, in till stan och gå på universeum med emmy, gabriella och marcus. lite senare möter vi upp malin och maria och åker hem till emmy och spelar singstar.
det ska bli roooligt, jag har alltid roligt med er. trots det kan jag inte sluta tänka på hur skönt det hade varit att  bara ligga hemma och titta på tv hela dan. usch på att jag har blivit så osocial och tråkig.

om någon erbjöd mig en plastikoperation nu. JA TACK.
om någon erbjöd mig en riktigt fet pizza plus cola plus chips. JA TACK.
om någon erbjöd mig ett annat liv. JA TACK.

nu ska jag sova.

lovers are lonely


ett två tre fyra tio femton tjugo steg ner till köket
leta efter halstabletter, äta några räkor och dricka te. 
ett två tre fyra sex åtta steg in till vardagsrummet
titta på ellen vad-hon-nu-heter och skratta lite åt carolina gynning
ett två tre fyra tio femton tjugo steg upp till datarummet,
döda några timmar genom att ladda ner musik
och låta kärleken till håkan hellström vakna på nytt.

fin dag detta, verkligen.

och jag hade behövt dig här nu.
när jag säger att ensamheten skaver,
att tomheten breder ut sig
och att hela världen känns extra tung just idag,
känner du då för att för att vara just precis sådär mjuk så att det slutar skava, för att putta ut tomheten och ta dess plats och för att lyfta en del av världen från mina axlar?
gör du det?
BRYR DU DIG ÖVERHUVUDTAGET?
eller är jag bara ännu en på din oändliga lista?

lovers are lonely
och idag är jag mer ensam än jag har varit på riktigt, riktigt länge.

don't give up the fight.

alltså detta med lov är verkligen inte bra för mig.
jag behöver ett ställe där jag kan gå till varje dag och faktiskt UMGÅS med folk och skratta och där det är okej att vara fem år. för om sanningen ska fram så har jag förändrats en väldig massa sen jag började på gymnasiet, jag har blivit säkrare i mig själv och med det också betydligt mycket gladare. de som jag lärt känna de senaste månaderna, de som jag har lekt hav med, springt runt i korridoren och skrikt: - till cafét! och trackat kärlekar med, skulle nog bli riktigt fövanade om de fick höra att jag i sjuan fick kommentarer som "du borde gaska upp dig lite" och "ingen tjänar på att vara sådär sammanbiten hela tiden". och trots att man med full rätt kan säga att jag har blivit tusen ggr barnsligare så låt gå, jag tycker om mig själv så himla mycket mer, och ska jag vara ärlig så verkar jag vara rätt så uppskattad även av folket omkring mig, så då kan jag faktiskt ta att jag kanske inte är mognast i stan. åh, låt det bli måndag imorgon så att alla mina myror i brallan kan få komma ut och lufta sig lite igen.

eller nej, förresten, måndag i övermorgon låter bättre. för imorgon MÅSTE jag verkligen plugga. det är baksidan på medaljongen, jag springer bara runt och larvar mig i skolan och får aldrig någonting gjort, vilket leder till att jag har 2467463765375 grejer jag måste göra hemma vilket i sin tur leder till att jag får panik och så slutar det hela med att jag inte gör en endaste sak. och på måndag (eller var det tisdag?) när vi kommer tillbaks så har vi geografiprov på någonting jag inte har en aning om vad det är, och för att göra det hela ännu lite bättre så ligger min geografibok så fint inne i mitt skåp och väntar. åh, jusdet, påminn mig om att jag ska ringa till blondinbella imorgon och fråga henne om numret till hennes skolcoach, i'm in desperate need of one NU.

och för att forsätta min numera så alldagliga och minst sagt tråkiga blogg så har jag idag insett hur mycket folk i ens närhet påverkar ens humör. på sistone så verkar det som om många jag umgås med har kommit in i någon  sorts depperiod, och fine with me jag vet så väl själv att humöret inte alltid kan vara på topp och solen lysa och åh-vad-jag-älskar-livet känslorna kan ibland vara lite mer sällsynta än annars. och jag försöker lyssna och stötta för jag vet hur mycket man faktiskt behöver det i de där stunderna. MEN, samtidigt kan jag inte hjälpa att dras ner jag med, och jag vet inte riktigt om jag orkar det just precis nu. så tro inte att det är att jag inte bryr mig, för det gör jag verkligen, det är bara det att man ibland faktiskt har rätt att göra som i mcdonaldsreklamen och "sätta hälsan i första rummet", och det må låta själviskt men i bara några dagar från och med idag så tänker jag göra just det. jag får helt enkelt förlita mig på att det kanske räcker att bara finnas till.

så, det var allt för ikväll. nu ska jag hoppa i säng och sova en mer än välbehövlig sömn då det inte blev så mycket av det inatt. (jag är helt enkelt inte bra på att dela säng och du har inte helt normala ryckningar i sömnen..)

night-nihty!
/m

baby, don't give up the fight
[i saw you dance tonight]

heartbeats


Ä R  D E T  O K E J

att sjunga med i alla låtarna på radion,
att spendera kvällar med vänner,
att åka till stan och göra slut på alla sina pengar, 
att skratta tills man får ont i magen, 
Ä R  D E T O K E J A T T M Å B R A ,
när ens mamma har en dödlig sjukdom? 
är det?

jag har inte ens gråtit.
jag som gråter som om hela jag var en stor tår till minsta lilla kärleksfilm,
gråter inte när min mamma säger att hennes cancer är tillbaka.
halva min släkt har förfan dött i den sjukdomen.
och jag gråter inte ens.
fyfan för mig.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

var uppe hos mormor förut och hittade en snygging väska, och en sjal med.
så de ska jag stjäla imorgon. ska förresten till kungsmässan imorgon med, med carro och kanske nina med. hon skulle visst vara hemma för att någon fyllde år eller vad det var, så vi får la se. har inte träffat henne  på mer än en månad så det hade vart trevligt. ska iallafall försöka hitta någonting att lägga de julklappspengar som fortfarande inte blivit spenderade på. och det måste bli något annat än mcdonalds denna gången. åh jag är nog sämst i världen på att shoppa.

och det är så skönt att det är lov och man kan göra precis vad man vill. idag har jag faktiskt inte ens tagit av mig pyjamasen. har mest letat efter min kamerasladd och skrattat åt gamla dagboksanteckningar.
"Mikaela är rätt cool. alla i min klass tycker hon är rolig och smart! hon är ganska snygg med, speciellt om man jämför med de andra i hennes klass"
haha. åh vad jag önskar att min syster var elva år igen och skrev fler sånna saker om mig.

resten av lovet kommer dock bli fullspäckat. på måndag sa jag till pappa någon dag, sen hem. ska på universeum och bio med mina kor, spaväll med mina bästa tjejer, jag och josse ska bli snygga och klippa oss, och så sa jag försöka klämma in någon dag med johanna med. och PLUGGA till alla äckliga prov som är när vi kommer tillbaks. 

och ikväll är det melodifestival. medlodifestivalen är mitt liv. skulle egentligen vart i frölunda men jag tycker det är lite synd att bryta min pyjamasdag. så jag stannar hemma istället, lika skönt det.

så, nu har jag srivit alldeles för länge om alldeles för oviktiga saker. dessutom ska syster ha datorn. men ja, mer kommer nog ikväll.

puss!

(och nu kom tårarna, äntligen
för nej,
det är inte okej)

jag älskar dig mamma.

"Hos en till två av tio personer som fått diagnosen malignt melanom sprider sig cancercellerna genom lymf- eller blodkärlen och dottersvulster, så kallade metastaser, uppstår. Spridd cancer kopplas ofta ihop med smärta och lidande, men i dag finns det i de allra flesta fall möjlighet att kontrollera eller lindra smärtan. Inom vården finns smärtteam som är specialiserade på smärtlindring. Målet är alltid att man ska vara smärtfri i största möjliga mån. Allt fler svårt cancersjuka personer väljer att bo och vårdas hemma, och det går att få tillräcklig hjälp med smärtlindring även där. De som inte blir fria från cancern kan ofta leva ett bra liv med sin sjukdom, ibland under lång tid."


Jag är rädd nu
 Riktigt Jävla Förbannat Pissigt
                                                             

    RÄDD




hurricane

om man skulle stapla alla mina tankar på en rad så skulle man nog nå ända upp till gud.
då är det tur att mina tankar är så trassliga och trasiga och uppochner och bakochfram att de nog aldrig skulle gå att stapla, för jag tror inte gud hade tyckt så särskilt mycket om mina tankar just idag.
puh,
hoppas han inte läser min blogg bara.

hur som helst så har dagen varit relativt bra. skolan var kanske inget att hänga i granen just idag, men lite glad blev jag iallafall åt att jag fick 21/21 på samhällsprovet. (neh skoja jag blev gladast i mitt liv och jag retade malin och jag skrattade åt alla som inte fått en sån fin sol på sitt prov som jag fått för alla vet ju att en sol på sitt prov är det ultimata tecknet på att man verkligen har lyckats med sitt liv.. ehe) sen blev jag ännu lite gladare när det vibrerade i min ficka och jag fick sms av Pettsson <3 Är Söt som lät såhär: "Jag längtar till min fitta nuddar din fitta :D :D :D vi kan bli lesbiska och blogga om det. :D :D" den flickan är den bästa jag vet, she knows exactly how to push the right buttons om man säger så. och ja, jag lovar att jag ska hålla er här i bloggen updaterade i vårt förhållande och framtida snusk-sms/filmer/pinsamma händelser under täcket. 
oj oj vilken wannabee jag är.

ja, som forsättning på dagen träffade jag upp amandis och jenny på mölndals bro för kika in lite på ungdomsmottagningen. (nu blev ni allt nyfikna vad vi hade för oss där va? höhöhö) och på grund av att vi är så blonda så missade vi hållplatsen och fick, som de tappra luffare vi är, kämpa oss upp för backen vid sidan av motorvägen medan amanda var och varann minut skriker "det är visst hitåt, martin kör ALLTID här". självklart var det åt helt fel håll men efter sisådär en halvtimme och minus femton kilo såg vi tillslut ljuset i tunneln (kiosken bredvid har en nog den rödaste neonskylt jag sett i hela mitt liv) och vi gick in och blev lyckliga och så var det med det. sen åkte vi hem och köpte godis (för tänk vad beniga vi såg ut när vi gått ner så mycket på bara några timmar :S) och sen sprang jag hem och var smart och tittade på nyheterna.

och nu ska jag gråta lite för att jag missade tvprogrammet som är anledningen till att jag har en tv på mitt rum (fråga olle).
ska försöka sova lite med för tidigt imorgon bitti ska jag följa med till sjukhuset och hoppas att gud kanske har lyckats läsa åtminstone några av mina tankar, hur intrasslade de än må vara, och låter allt gå så bra som det bara är möjligt.

men antagligen slutar kvällen precis som vanligt med att jag dricker te, kanske dammar jag av och sätter in någon gammal håkan hellström skiva i skivspelaren, ligger vaken hela natten och..
trasslar lite till.

Hur kan dom tro på evig kärlek
Hur kan dom tro på den nu?
HURRICANE


what if leaving is a loving thing?

idag var det tisdag.
och trots att jag inte tror att någon har missat det, och om ni nu mot förmodan faktiskt har det så tycker jag synd om er, så var det fettisdagen idag.
och på fettisdagen får man var tjock, så var snälla och skratta inte när jag säger att jag idag har ätit en semla (otroligt liten faktiskt..), två rostade mackor, el nacho och company från mcdonalds (och förresten tror jag att det är något fel på emmys smaklökar för den hamburgaren smakade värre än en ko) och två rader geisha. jag skäms :S men det värsta var ändå att samtidigt som jag åt dendär hamburgaren så satt jag och kollade på ett program om folk som var så feta att de fick ligga inne på något specialsjukhus och de kunde knappt andas av sig själva. eller nej, ännu värre var nog att jag tyckte det såg rätt mysigt ut och tog en extra slurk på min MILKSHAKE och tänkte fullt seriöst att där skulle nog inte vara så illa att spendera ett par år.
vilak framtidsplaner, ha?

men jag har faktiskt hunnit med andra saker förutom att äta idag, tro det eller ej.
jag var t.ex. en sväng hos skolsköterskan för att kolla upp min allt annat än normala arm.
visst, jag får mig ett gott skratt varje gång jag ska ta något och dricka och kommer på att min hand inte längre vet hur man greppar ett glas, eller när jag ska äta och kniven darrar så att maten hoppar all världens väg. men att stå på gatan och höra ens mobil ringa och inte kunna dra armen tillräckligt långt bak för att få ner den i jackfickan för att ta upp mobilen är faktiskt inte jättekul. hursomhelst så såg hon lite läskigt bekymrad ut (skolsköterskan alltså) och sade att det var någonting med nervsystemet, så nu ska jag ringa henne på torsdag och har det inte blivit bättre då så var jag tydligen tvungen att besöka en neurolog (stavning?!). åh jag är så trött på min kropp just nu, det var som jasmine, som så många innan, påpekade idag, att jag har verkligen otur när det kommer till sjukdomar och likande. och det är så sant, jag har en sjukhusmapp större än lagboken, och då ska tilläggas att jag är en sådan som undviker att gå till läkarn så långt det bara går.  ett annat exempel på hur klen min kropp är är ju att jag får blåmärken så fort någon ens pillar på mig. vissa dagar ser jag ju ut som rambo himself, not  very nice.
men ah tänk på barnen i afrika, tänk på barnen i afrika. det kunde varit värre och jag måste sluta klaga så mycket.

fast neh, klaga är ju det ända jag är bra på. och jag tror faktistk inte barnen i afrika mår sämre av vad jag skriver i denna bloggen. så, för att avsluta ett väldigt tråkigt inlägg (men en väldigt rolig dag) så tänkte jag bara säga att jag är så otroligt trött på killar av alla dess former.
jag ska bli lebb och gänga med linn.

puss!
(och jag saknar inte de dagarna,
men jag saknar att kunna uttrycka mig i ord
www.mikaelal.blogg.se)


ibland är vänner..

.. det bästa som finns.


You and Me

jag tycker synd om er som läser min blogg.
jag uppdaterar ju så ofta att om ni ska hinna läsa allt kan ni ju inte ha mycket tid över till erat egna liv. haha.
men det är lugnt. jag blir mer än gärna erat liv om det passar.
så intressant som jag är liksom.. höh.

och för att summera dagen har det varit lite upp,
lite ner
och lite upp
ner
upp
ner
upp
och just nu är det ganska mycket mittimellan.
och om ni måste veta så är det just så mitt humör är, take it or leave it.
 
mja, egentligen har jag väl inte så mycket mer än det att säga.
förutom att jag är otroligt sugen på att gå på museum.
ja, MUSEUM. ni hörde rätt.
jag vill se den roliga stora valen,
renen med två huvuden och de siamesiska tvillingarna.
så om det är någon som känner sig lite kulturell så säg gärna till så drar vi till naturhistoriska tillsammans.
om ni inte är allt för upptagna med att läsa min blogg vill säga.

nu ska jag sluta tro att jag är något, sova och bli frisk.
over and out
/m


into the sun

jaha, så har man fått sitt första IG någonsin idag då.
och jag kan inte påstå att jag bryr mig så särskilt mycket.
visst, ett MVG i matte hade varit roligt. jag har faktiskt haft i princip alla rätt på det första matteprovet, och alla rätt på det senaste,
så då kan väll inte en enda liten uppgit dra ner hela betyget?
jag behöver känna att jag är lite bra. äsch det fixar sig.
ska ju ändå bo hemma i hela mitt liv och leva på min familjs besparingar,
alternativt vinna på lotto.
(och fortfarande bo hemma)

förövrigt går detta med maktanalysen inget vidare.
åh jag förstår inte vad som har hänt med mig.
jag brukade älska sådana här uppgifter, orden brukade fullkomligt ösa ur mig och det stör mig något så otroligt att jag inte kan formulera mig längre. fast, i och för sig så spelar det kanske inte jättestor roll eftersom jag ändå inte har något viktigt att säga.
för att veta vem som har störst respektive minst makt i min familj tror jag inte riktigt att någon är så väldigt intresserad av egentligen.

haha, nu har jag skrivit tre inlägg idag och klockan är inte ens fem.
jag borde verkligen ta mig i kragen och göra något bättre än att sitta här.
MEN
vad skulle det vara då?
jag har så ont i halsen att jag inte ens kan prata och då kommer man inte långt.
PLUS
att jag faktiskt har varit duktig och städat som en dåre.
då hittade jag förresten massa gaml skivor som jag inte hade en aning om att jag hade.
och jag säger då det, spice girls och excellence, det är grejer det.


nu ska jag duscha,
sen ska jag följa therese's råd, 
hälla upp en stor kopp varmt vatten med vinäger och honung. 
och låtsas att det är okej att ni efter tio års vänskap inte ens bryr er.

forever's gonna start tonight

kollade just min mobil och hade tre nya meddelanden och lika många missade samtal, och det bara på någon timme. ibland känns det bra att vara lite saknad. att vara lite betydelsefull.
och igår när jag och min allra bästaste mamma låg i soffan och stirrade upp i taket och lyssnade på heartbreakers och ingen sa någonting för det behövdes inte för vi fattade så väl ändå. ja, där mitt i bonnie tylers - total eclipse of the heart (den där every now and then blabla turn around, ah ni vet) så bryter hon tystnaden och frågar om jag ångrar att jag valde ingrid segerstedt's. och förvånansvärt nog behövde jag inte tänka mer än någon sekund. visst, jag får tvinga mig att gå upp varje morgon, och när väl skoldagen är över så är jag så trött att jag bara vill hem och slänga mig i sängen och sova tills det blir sommarlov. men all tid därimellan är för det mesta faktiskt riktigt riktigt bra. jag älskar hur det är helt okej att bete sig som fem, leka hav, vara porr och skriva roliga meddelanden till husse busse.
och det kändes mer än bra att kunna säga att nej, segersted't är bra, folket är bra och jag mår bra där, och faktiskt mena det fullt ut. 

och för att byta samtalsämne så undrar jag vad som har hänt med mitt immunförsvar. kan ett immunförsvar bli förkyldt? eller rent utav dö? för helt friskt och krytt är det då verkligen inte.
och jag är trött på att konstant gå runt och vara lite halvkrasslig. min hals gör ONT ONT ONT och mitt huvud värker.
ska stoppa i mig en hel påse halstabletter och dricka te och äta ipren för jag måste vara pigg ikväll, för då är det stan som gäller. orkar egentligen inte, men måste bort från mitt hus ett tag känner jag.
tjing.


så länge du inte ger upp har du inte förlorat

nej, så här är det serru:
mitt hjärta är mitt. bara mitt.
mittmittmittmittmittmittmittmittmittmittmittmittmittmittmittmittmittmittmittmittmittmittmittmittmitt
inte någon annans,
inte ditt.
MITT

hursomhelst så är det första februari idag.
det är fredagen den första februari 2008 och jag borde inviga månaden med en heldag i skolan. jag måste verkligen ta tag i detdär nu, skolan alltså. jag pluggar inte och jag har skolkat en hel del, men jag vet inte, på något sätt så rör det mig inte i ryggen. skolan stjäl så mycket energi som kunde gått till något mycket bättre och det känns inte värt det. men ah, sålänge jag inte hamnar över det där 20% strecket då de tar ens studiebidrag så är det lugna puckar. tur att jag inte är lika dum som jag ser ut.

så, om jag nu inte ska starta månaden med att gå i skolan, vad ska jag då göra?
jo, jag ska vänta tills min mamma åker till jobbet. sen ska jag baka baka baka, städa städa städa, stryka stryka stryka. inte för att det kommer att hjälpa henne, men vad annars kan jag göra?
helst vill jag skrika att om du lämnar mig så kommer det inte fungera. INGENTING fungerar utan dig. du är inte bara min mamma, du är så mycket mer. du är min bästa vän, du är den som fångar mig när jag faller och den som limmar ihop mig om jag går itu. du är..
du är A L L T
men istället ska jag baka städa stryka och hoppas att hon förstår allt detdär själv. 
för när någon kommer hem och säger att nu har cancern spridit sig,
ja då skriker man väl inte?  

det är fredagen den första februari 2008 och detta året gör bara mer ont för varje dag.

RSS 2.0